låg i sängen och tittade på de 4 tjejerna på 3:an. kände bara att jag fick gå upp och skriva några rader. Om något jag har tänkt på i många år som jag antagligen inte kommer att få svar på. Vet heller inte om jag vill det, om jag skulle må bra av sanningen eller om jag nu kommer att må bra av att inte få veta något heller.
Så detta blir historien om min Far
Visst är han min pappa men när jag nämner ordet pappa så är det inte min riktiga som jag menar om ni
någon gång får höra ordet pappa.
Min riktiga pappa lämnade min mamma när jag var ca 1år och vi flyttade ca 30 mil från han. Vet nu lite
efter när jag är vuxen vad som hände eller är det
mest spekuleringar eller har jag hitta på vissa delar
.. jag vet inte längre.. kan inte skilja på de sakerna när det gäller han.
Har för mig att han inte var så snäll mot min mamma och att det förekom väldigt mycket sprit och slagsmål mellan dem. mamma tröttnade nog och stack.. jag vet att hon en dag hade packat våra saker och bara en bråk del av möblerna och bara lämnade hemmet. jag har kvar en hög byrå som jag fick när jag var nyfödd och alltid har haft med mig.. den har jag även med mig nu och har nästan alltid haft den i min närhet utom under några år i då jag
flyttade runt en del som äldre tonåring. Den står i mitt sovrum och har gjort det de senaste 6 åren. Mamma målade om den utan att hon fick mitt medgivande och det
blev jag så arg för när jag fick se...
nog om det
Ja han heter iallafall Bengt och bor i Stockholm och han är en ensamvarg. ringde
skattemyndigheterna förra veckan och fick då reda på vart han bodde och att jag var det enda barnet han fick. Lite tråkigt att det inte finns några halv syskon men skönt ändå. För han klarar inte av den dotter han har.
Jag har inte träffat han på många gånger.. bara ett få tal. kan nog räkna upp dem alla på mina 10 fingrar, som jag mins iallafall.
kommer aldrig
glömma vårat sista
möte sommaren -99 så det är nu 9 år sen jag såg han. Han är väldigt lång och stor men blont hår och blåa
ögon, jag har fått hans ögon. vi var hemma hos min farmor som jag kan berätta om vide ett senare tillfälla och åt mat med faster, farbor+ kusiner.
Jag satt mitt
i mot han under hela middagen. Han tittade nästan inte på mig iallafall vad jag såg, han pratade inte med mig. Att han bara kunde sitta där mitt
i mot mig och inte ens fråga hur det var med mig...
Farmor visst har Linda blivigt stor och fin Bengt? (Då hon menar med stor är att jag var vuxen, hoppas jag iallafall, då ska hon se mig nu ;) )
Far- ja, alla ska ju bli stora någon gång.
Hur
fan kan man säga så... dessa ord har
suttit fast i mitt
inre sen den dagen. jag grät hela vägen hem sen.
Kände mig så liten och bortkastad av min far. Han vet idag att han är Morfar för rycktet sprider sig. det vet jag.
Men under alla år som jag var på besök hos min farmor så gjorde han inget för mig. Gav mig ingen uppmärksamhet eller saker. Jag var bostadlös under en tid i
Stockholm efter en
speration med en kille. och det visste han om och genom farmor skulle han sen ordna en lägenhet, för där finns det pengar och
kontakter i den släckt grenen kan jag lova. Så jag fick flytta runt ett tag hos vänner och till och med min chef erbjöd sig att jag fick bo hos henne om det var så... inget mer om det nu.
Hur kan han bara lämna mig som han gjorde.. att inte få se sin dotter uppleva vissa saker i livet. att bara skita i mig. De är därför jag är så rädd idag för att b
li lämnad.. och det har jag blivigt många många gånger och det sätter sig sina spår allt.
Sitter här nu och gråter och det beror nog inte på D denna gång utan på min Far Bengt. Jag vet vart han bor och jag har ett nr. Så imorgon kanske jag testar ringa från hemligt nr och sen lägga på för jag tror inte jag vågar prata med han fast jag vill berätta hur illa han har gjort mig när han har
avvisat mig
i alla år. många tankar..
Va fan har jag gjort dig??
Vill bara åka dit och visa upp mig och min
underbara tjej och säga.. du har gått miste om så mycket och jag kommer inte finnas där för dig när du behöver mig.
Men får jag reda på att han en dag blir dålig så åker jag nog dit på en gång för jag vill se hans ögon när han ser mig för sista gången. Vet inte riktigt hur gammal han är.
glömde fråga om hans
person nr när jag fick adressen. men jag tror han fyller nu i höst eller vinter.. kanske är mellan 55-60 svårt all veta.
nä nu har jag
gråtit allt för många tårar så
brillorna min kan jag inte ha på mig längre. orkar
helelr inte kolla igenom det jag skriver för att fixa till s
taving och annan meningsbyggnads fel som jag vet finns. För detta
handikap kommer jag alltid att ha med mig fast det är betydligt bättre nu än förr.